Klassamhället

Klasser / sociala grupper

I olika perioder i världen har man varit mer eller mindre medveten om samhällsklasserna och de har varit mer eller mindre diskuterade. I Sverige i dag är det inte så vanligt att man diskuterar klasser, ändock finns dom där.
Vem som tillhör vilken klass är inte lätt att säga. För att avgöra klasstillhörighet kan man göra en strikt ekonomisk indelning. Då kallar man det oftare socialgrupper och den som tjänar X antal tusen per år tillhör den socialgruppen och den som tjänar XX mycket tillhör den socialgruppen. När man pratar om klass menar man ofta ett vidare begrepp som menar att det inte enbart är hur mycket pengar man tjänar som avgör vilken klass man tillhör utan att större delen av hur man är, vad man tycker om att göra på fritiden och vilken tidning man läser på morgonen avgörs av vilken klass du tillhör.

Den indelning som följer här nere bygger på det vidare klassbegreppet. Detta är dock enbart grova generaliseringar. I verkligheten är det ofta svårare att avgöra vem som tillhör vilken klass och på vilket sätt detta visar sig.

Överklassen/ socialgrupp 1:

Den rikaste tiondelen i vårt samhälle. Förr i tiden var detta adeln som hade i princip all makt i samhället och som styrde över alla ekonomiska tillgångar. I dag har överklassen fått lämna ifrån sig sin politiska makt i samhället men den har i stor utsträckning behållit sin ekonomiska makt. Det är överklassen som äger och styr över de stora svenska företagen. Överklassen i dag behöver inte nödvändigtvis komma från adliga familjer utan man kan även komma från rika handelsfamiljer som ägt företag i många generationer.

Överklassen brukar inte tycka om att skryta om sina tillgångar utan man kör gamla bilar och man köper kläder av mycket god kvalité som man använder till de går sönder (Barbour är ett klassiskt överklass märke). Sin hem har man ofta översvällande med porträtt av sina förfäder och antikviteter.

Mycket finkultur konsumeras av tradition av överklassen. Man går och tittar på opera, lyssnar på klassiks musik och går på konstgallerior.

Överklassen håller sig mycket för sig själva och tyr sig till varandra vilket gör att den ofta inte syns och hörs särskilt mycket. Ofta bor de i samma rika områden i storstäderna. Det finns även en hel del adelsfamiljer som fortfarande bor i slott i södra Sverige.

Utbildningen är mycket viktig för överklassen. I Sverige finns det ett fåtal överklass privatskolor som t.ex. Lundsbergs internat där de flesta elever har sina förfäders porträtt upphängda på väggarna. Alla inom överklassen måste läsa på universitetet och då reser man ofta utomlands för att göra det till prestige universiteten i USA eller England, i Sverige fungerar juristprogrammet på Uppsala universitet eller Handelshögskolan i Stockholm relativt väl.

Fritiden ägnas år klassiska överklassporter som segling, tennis och golf.

Medelklassen/ Socialgrupp 2:
Detta är den största klassen i Sverige. Ur ett historiskt perspektiv är det den ”nyaste” klassen. Av tradition var det handelsmännen inne i städerna som man sade tillhörde medelklassen. Allt eftersom folk i allmänhet har fått det bättre, fler har haft råd att gå på universitet och fler arbete har blivit mer välbetalda har även medelklassen växt.

Det är svårt att prata om medelklassen som en och samma grupp utan det är lättare att dela upp den i tre delar. Överklassen är rika men tillhör inte överklassen eftersom de inte kan de kulturella koderna för att tillhöra dem. Den rika medelklassen köper en Ferrari och skryter med den och åker på schoping resor till New York för att köpa de senaste lyxmärkerna. Den undre medelklassen har det många gånger svårt ekonomsikt men har ett kulturellt kapital, de har lästa på universitet och läser Dagens Nyheter på morgonen.

Medelklassen ärver ofta sitt eget boende i form av en villa eller bostadsrätt.

Kulturellt är det medelklassen som bestämmer i Sverige. Det är medelklassen som skriver böckerna vi läser, det är de som är journalister och skriver i alla tidningar vi läser och det är medelklassen som jobbar med TV.

Utbildning är viktigt i större delen av medelklassen, man försöker uppmuntra sina barn att studera vidare efter gymnasiet. Sedan finns även en grupp i medelklassen som är ”sin egen lyckas smed” och ofta kommit upp sig här i världen genom egna företag, i den gruppen brukar inte utbildning vara lika viktigt.

Arbetarklassen/Socialgrupp 3:

Förr i tiden motsvarade arbetarklassen den absolut större delen av befolkningen. I dag kan man säga att arbetarklassen är den näst största klassen.

Arbetarklassen äger oftast inte sin egen bostad utan bor i hyresrätter. Liksom överklassen så bor arbetarklassen ofta i samma områden i Stockholmsområdet.

Liksom medelklassen så finns det en arbetarklass som har det bättre och en del som har det sämre.

I denna klass är inte utbildning alls lika viktigt. Barn uppfostras i en miljö där man inte uppmuntrar barnen till högre studier eftersom föräldrarna har klarat sig bra utan att studera vidare i världen.

Det är denna grupp som har minst att säga till om i samhället eftersom den varken har den politiska eller ekonomiska makten. Det är sällan man bjuder in arbetare som får komma till en TV studie och berätta om vad de tycker och tänker.

Det är även denna grupp som har de sämsta hälsotalen i samhället. En arbetare har mycket större procentuell risk att drabbas av både psykiska och fysiska sjukdomar. Det är ofta arbetarklassen som drabbas väldigt hårt av arbetslöshet under en lågkonjunktur.

Kultur är av tradition inte så viktig inom arbetarklassen. I stället tillbringar man fritiden genom att t.ex. spela fotboll, en sport som fortfarande är billig att utöva.

Av tradition har mycket av den bästa musiken kommit från arbetarklassen. De stora rockgrupperna som Beatles och Rolling Stones kommer från arbetarområden i England. På senare år har HipHopen framför allt kommit fram från arbetarområdena, från börja i USA (Grandmaster flach) och har senare spridit sig över världen och blivit en röst för de socialt utsatta (Latin Kings t.ex. i Sverige).

Klasslösa/ socialgrupp 4:
Hit hör alla de som är socialt utslagna som hemlösa, narkomaner, gravt psykiskt sjuka, alkoholister… För femton år sedan fanns det knappt några av denna grupp i Sverige. På 80-talet i Stockholm såg man varken uteliggare eller tiggare. I dag uppskattar man att det finns ca. 5000 hemlösa bara i Stockholm.

Social reproduktion:
De flesta människor dör i den klass man är född in i.
Många gör dock även en s.k. klassresa antingen uppåt eller nedåt. Många är historierna om pojken som föddes i ett arbetarhem utan böcker som växte upp och blev professor eller den övre medelklass tjejen som inte orkade leva upp till medelklass idealen och kom att tillhöra arbetarklassens ofta mer avslappande ideal.